Stilla älskad – en fotobok om Lund av Lasse Sandström

STILLA ÄLSKAD – en fotobok om Lund – visar varför så många Lundabor, boende i staden eller utflyttade, i tysthet älskar sitt Lund. De vet att det är en vacker stad och det räcker mer än väl för att ha den i sitt hjärta. Lunds innerstad, med det medeltida gatunätet kvar i sin helhet, är tre gånger så stor som Gamla stan i Stockholm; därmed är Lund är Nordens största bevarade medeltidsstad. Staden är klassad som ett fornminne. Fotografen Lasse Sandström förevisar i denna bok fler än hundrafemtio av sina fotografier. Många av dem är över en stad som de flesta vanligtvis inte ser – eller som de ser, men inte har stannat upp inför. Här finns gott om detaljer att försöka placera: ”Var har jag sett den porten?”eller ”Vilket prång är detta?” Bilderna är tagna med fullformatskamera, mestadels i gryningen och i solnedgången när ljuset leker i de krokiga gatorna och runt de säregna byggnaderna. Boken vill visa att det finns så mycket mer än domkyrkan, Lundagård och universitetet i vårt stilla älskade Lund. Staden har också gett upphov till många inre bilder. Boken innehåller därför också korta texter av såväl kända som mindre kända Lundabor, vilka delar med sig av sina minnen från Lund.

Lasse Sandström är utbildad fotograf och journalist. Han är född i Helsingfors, men bor sedan många år i Lund. Åren 1985-2003 arbetade han som journalist för Sydsvenskan i Malmö. Därefter återgick han till sitt första yrke som fotograf. Lasse har två döttrar och en hund som heter Sisko. Morris, som varit med vid flera av fotograferingstillfällena, bor numera i hundhimlen.

Så här skriver Lasse i bokens förord:
LUND ÄR NÅGOT MER. Förmer skulle nog en del säga. Någonting annat än karnevalen, handboll, universitet och spexen. Boken Stilla älskad vill visa vad som har gjort staden så älskad av dem som bor och lever där. Eller av dem som har lämnat staden, men saknar, känner igen och minns. Det är parkerna och torgen, de krokiga gatorna, prången och bakgårdarna. Den oregelbundna bebyggelsen, de låga och höga stenhusen tätt intill varandra, som om det saknas en stadsplan. Lund har inga långa och raka boulevarder. Det finns ingen Storgatan, bara Kungsgatan och den är en av stadens kortaste. Stadskärnan har inget flott köpcentrum. Paradgatorna är korta och krumma och bär olika namn beroende på var man befinner sig i förhållande till Domkyrkan. De två största torgen är Clemenstorget och Mårtenstorget. Stortorget är ett av Lunds allra minsta. Det sägs att en stad är blott en liten stad om odören från böndernas gödselspridare kan förnimmas inne i centrum. Så är det otvivelaktigt i Lund, särskilt om hösten. Men Lund på den skånska landsbygden är ändå en stor och märkvärdig stad. Den är över tusen år gammal, stadfäst på 990-talet. Då var staden uppdelad i 22 kyrksocknar med tillhörande kyrkogårdar. De flesta kyrkor är idag rivna och de döda har flyttats. Det är den största medeltida staden i Norden. Lund upptar sextio kvarter idag, och räknas som en enda stor fornlämning. Lunds stadskärna är ungefär hundra hektar stor. Mer än tre gånger så stor som Gamla stan i Stockholm. Stadskärnan är uppbyggd som ett hjärta. Det finns naturligtvis motsvarigheter i andra gamla städer i Sverige, men Lund har endast ett fåtal turistfällor och saknar överpyntade hus bevarade som kompensation för en skövlad stadsmiljö. Lund myllrar av folk av alla möjliga slag på gator som Stora och Lilla fiskaregatan, Bredgatan, Klostergatan, Svartbrödersgatan och Själbodgatan. Döbelska strätet, Kosträtet och Norra och Södra råttsträtet har fått finare namn. Strätet, som är ett fornnordiskt ord, betyder gata, jämför med engelskans street. Lundabor känner att de mår bra av att bo i en vacker stad. De blir lugnare och fantasin stimuleras, det finns många skäl till det. Följ med oss in i boken så förstår ni varför. Min tanke har varit att visa något som inte har setts förut, vilket kan låta besynnerligt eftersom Lund och dess katedral är välbekant för så många människor. Få kyrkor i landet har avbildats så många gånger. Ambitionen har varit att lyfta det som är vackert, men även det som inte upplevs som skönt från första stund. Något som får betraktaren att stanna upp en stund och fundera. I bästa fall innebär det att tittaren får syn på något nytt och spännande som var obekant förut. Genom att noggrant välja tidpunkt, vid soluppgång och solnedgång eller vid regn, framträder staden i ny skepnad. Som att Klostergatan egentligen är en krokig led mellan två kyrkor, att Lunds centralstation ser ut som ett vackert smyckeskrin i kvällens ljusgula sken, att molnen över Norrtull ser ut som vind i håret och att den så grå och tråkiga Stattenavägen får liv först i eftermiddagens motljus. Bäst gör sig gatorna strax efter regn då solens strålar börjar teckna konturer i gavlar och gatstenar. Då framträder även de mättade färgerna i husfasaderna, planken och tegeltaken.

Lund juni 2017 Lasse Sandström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: